Jag var som tvungen att visa bilder på alla fyra igen. Nu har dom öppnat ögonen och blivit ännu sötare om det nu är möjligt. Jag tror att jag ska ha en liten pristävling. Ni får gissa vem som är vem. Lovis, Ronja, Mattis och Birk. Första rätta svaret vinner ett hemligt pris.
Nu är dom två veckor gamla, tiden går fort när man har roligt som man brukar säga. Jag hörde att matte var på utställning idag och träffade en massa nya hundar. Hoppas bara att hon berättar för mig först innan hon släpar hem nån fler. Jag tycker att det räcker ganska bra just nu i alla fall. Det blir så mycket jobb för mig med alla nya.

Här är en bild på Lovis som ligger i mattes händer. Det är ett undantag, det är min valp så matte får bara låna henne en stund. Men visst är hon fin. Det kan ju bli lite tjatigt med bilder på fyra valpar hela tiden. Dom käkar och växer i alla fall väldigt bra fortfarande. Det blir snart trångt i valplådan så jag hoppas att husse och matte tänker på det och bygger ut den.

Tänk att tiden går så fort. Nu är valparna en vecka och dubbelt så stora som när dom föddes. Fast det är klart dom käkar ju nästan hela tiden. Ibland gör det nästan ont. Kolla in den här lilla filmsnutten så förstår ni vad jag menar.

Skönt att få lite ledigt ibland. Dom klarar sig själva när dom sover i alla fall. Men ni ska veta att dom är otroligt duktiga på att äta. Det gör dom nästan hela tiden. Det gör också att dom bajsar en hel del så det är inte alltid lätt att hinna med i svängarna. Nu är dom nästan en vecka gamla, tiden går fort när man har roligt säger dom. Jag tror att jag ska gå tillbaka och pussa på dom lite, jag skriver mer nån annan dag.

Ingen rast och ingen ro. Nu är det 24 timmars skift per dygn. Valparna ska ha mat nästan hela tiden. Det är knappt att jag får gå ut och kissa. Men dom är jättefina allihop och det säger jag inte bara för att jag är deras mamma. Alla som har sett dom tycker så. Dom har fått namn också, hur var det nu? Jag tror att det är Birk och Ronja uppe och Mattis och Lovis nere. Det är inte lätt att hålla reda på ska ni veta. Nä nu är det matdags igen, nu måste jag sluta skriva.

Nu ni har det hänt. I natt kom dom alla fyra. Två av varje sort. Skönt, ja skönt att det är klart, det var inte så skönt precis när de skulle ut. Dom är jättesöta allihop och det är sant. Det tycker alla som har sett dom hittills, så då måste det ju vara sant. Duktiga är dom också, både på att äta och att sova. Andra tricks får dom lära sig sen. Nu gäller det bara att hitta bra namn åt dom, men det blir människornas jobb. Jag har inte tid med det, jag måste ta hand om mina valpar.

Inte är det så kul i skogen inte. Helst hade jag legat hemma framför brasan (om vi haft nån) och bara tagit det lugnt. Men de ska allti ha ut en minst ett par gånger om dan. Lugnast är det ju när husse och matte är på jobbet och barnen är i skolan. Då kan man slappna av lite. Det är bara Saga som man måste trösta för att hon inte ska bli lessen att husse och matte är borta. Jag hoppas att det snart kommer några valpar. Det är lite jobbigt att vara tjock och otymplig.

Puh, jag är bara trött nuförtiden. Orkar knappt gå ut, men det ska väl bli bättre. Tjock har jag blivit också säger dom. Dom kallar mig för tjockis. Ändå vill dom helst att jag ska äta mer än jag gör. Det är inte lätt att vara sina människor till lags. Titti och Saga får gå ut i skogen själva nu. Ja inte helt sjäva förstås, husse eller matte är med, men inte jag. Det är skönt att slippa ha det ansvaret att hålla reda på dom. Jag har annat att tänka på.

Jag glömmer bort att skriva här. Det är lite jobbigt med det mesta nu. Varmt ute och tungt att gå. Jag överlåter gärna åt syrrorna att springa. Saga verkar ha hur mycket ork som helst. Upp och ner och fram och tillbaka. Men vänta bara tills jag är tillbaka i toppform. Då ska hon få springa som hon aldrig sprungit förr....

Kolla snyggingen till vänster. Det är Gurkan. Jag har varit och "träffat" honom och han var hit också. Dom som kan nåt säger att det nog blir valpar om några veckor. Vi får väl se. Gurkan var väldigt trevlig i alla fall så det kan nog bli bra. Jag är lite trött och seg, kanske beroende på vädret, men det finns ju annat som kan spöka till det också. Det har varit väldigt skönt med semester. Vi var ner till Gävletrakten. Det som var lite jobbigt var att det var så varmt hela tiden. Nu är vi i alla fall tillbaka hemma och det är skönt för där känner man sej ju hemma skulle man kunna säga.

Oj, nu var det liksom längesen jag hörde av mig, men jag har haft fullt upp. Jag berättade ju om Saga våran nya valp. Jag har haft ett schå med att uppfostra henne. Det tar tid att lära valpar fatta, så det har inte varit mycket till fritid för mig inte. Det är klart att matte och husse har hjälpt till, men jag har ju fått dra det tunga lasset. Nu är hon dessutom större och tyngre än mej (Saga alltså), så det gör ju inte saker lättare. Fast å andra sidan så börjar hon förstå en del saker så jag kan ta det lite lugnare med uppfostran framöver.

Ja då var vi tre stycken. Hundar alltså. Det är bara att gilla läget, Saga är här för att stanna. Hon är egentligen ganska fin även om hon kan vara lite jobbig emellanåt. Det är lite kul att busa inomhus med henne, fast jag vet att matte tycker att busa det ska man göra ute. Ni skulle se vad som har hänt i skogen där vi brukar promenera. Dom har sågat ner en massa träd så det är nästan inga träd kvar. Det är lite trist men svårt att göra nåt åt. Nu tror jag att det är dags för min skönhetssömn. Vi hörs.

Kolla vad matte har släpat hem. Det var överraskningen jag pratade om. Jag tjuvlyssnade på matte och husse när de pratade om en valp. I fredags kom hon hem till oss. Det värsta är att hon verkar ska stanna. Jag tycker att jag och Titti borde vara tillräckligt söta, men tydligen inte. Nä nu ska man dela hus med en orange sak. Saga ska hon heta säger dom. Kanske att hon är lite söt,men det får ni inte säga till matte att jag sagt. Nä dom borde skämmas lite tycker jag. Man ska väl först och främst ta han dom de hundar man har. Vi får väl se, det kanske blir bra men jag väntar ett tag innan jag bestämmer mig om jag ska tycka om Saga eller inte.

Oj vad dagarna rusar förbi. En vecka utan ett vov. Jag har haft mycket att stå i (kan jag skylla på i alla fall). Väntans tider är över. Det bidde ingenting den här gången. Matte säger att det kommer nya chanser så vi får väl se. Vi har sportlov nu, eller åtminstone har människobarnen det. De är hemma hela dagarna och slöar. Jag trodde att man skulle sporta på sportlovet, men det kanske är en missuppfattning. Jag har kanske inte heller varit så sportig, men det kommer fler chanser till det också. Jag har faktiskt en överraskning på gång men det berättar jag om en annan dag.

Nu var det länge sen jag skrev. Men jag har inte haft så mycket att skriva om. Dagarna går sin gilla gång. Matte och husse tycker att det verkar som om det inte blir nån tillökning, men den som lever får se. Det är i alla fall skönt att ligga i soffan och dra sig. Det kan man nästan göra hur mycket som helst. Titti tycker också om soffan. Fast hon sitter ofta på ryggstödet och spanar ut. Hon vaktar våran baksida så att det inte kommer nån obehörig. Hon tar kanske uppgiften på lite för stort allvar för hon skäller när nån går på uppe på vägen också. Speciellt om det kommer andra hundar. Då kan det bli ett välda liv. Annars så låter hon inte speciellt mycket. Hon är ganska tyst av sig. Nä nu lockar sägen på mig, det blir mer nån annan dag.

Jag orkade inte skriva nåt i går kväll. Jag var rätt trött efter bad och föning. Nu är jag ren och snygg. Matte har dåligt i ryggen så ikväll fick vi gå ut med mattemor istället. Hon är jättesnäll som följer med oss ut när inte matte eller husse eller barnen kan. Jag ska gå och lägga mig nu. Skriver mer en annan dag.

Äntligen fredag. Det är alltid skönt när det blir helg, tycker iallafall husse och matte. Ikväll har det faktiskt smakat med lite valpfoder, för första gången på många veckor. Sen fick jag prova min valplåda. Människorna kallar den för det, jag däremot, lägger dit lite små mjukdjur. Såna som jag har som leksaker. Jag vet inte riktigt varför men det känns bra. Den är mjuk och skön och kan nog vara bra att ha framöver. Den som väntar får se.....

Dagarna går och går. Idag är det sex veckor sen.. Inte så länge kvar, kanske. Vi fick en skön hemmadag. Husse var sjuk och låg på soffan hela dagen. Lugnt och skönt och vilsamt för oss också. Det behövs såna dagar också. Matte tycker att hon känner nånting inuti min mage, hon pratar om två stycken, hon skulle bara veta...

Oj, en sån där jobbig dag. Alltså en dag på mattes jobb. Vi fick packa grejer hela dagen tillsammans med Sandra och Sara. Som tur är så finns det alltid någon som har tid att kela. Titti hon får minsann alltid ligga på bordet hon. Det är för att hon tycker att astrid är så stor. Astrid det är boxern på mattes jobb, det kommer ni väl ihåg. Jag har inte haft nån speciell matlust idag heller, men det kommer väl hoppas jag.

Lördagar är bra dagar. Först får man lite sovmorgon, sen så är det ganska ofta som vi får en längre promenad i skogen. Så där så man får springa lös en ganska lång stund. Idag var det kallt men ändå skönt ute. Soligt och fint. Vi gick skogsrundan som börjar på skoterleden och slutar med promenad efter Johannisforsvägen. Jag var tvungen ut i natt så jag var inte så pigg, det är därför jag ligger sist i "pudelkön" på bilden. Matte och husse tycker att jag är lite rund om magen. De ska hela tiden känna på den. Fast det är helt okey, det är ju skönt när de gosar med en. Husse, Matilda och Petra byggde en sovlåda åt mig idag. Den blev ganska fin, men den kunde behöva lite färg eller nåt. Det kanske kan bli nån annan dag.