Oj vad dagarna rusar förbi. En vecka utan ett vov. Jag har haft mycket att stå i (kan jag skylla på i alla fall). Väntans tider är över. Det bidde ingenting den här gången. Matte säger att det kommer nya chanser så vi får väl se. Vi har sportlov nu, eller åtminstone har människobarnen det. De är hemma hela dagarna och slöar. Jag trodde att man skulle sporta på sportlovet, men det kanske är en missuppfattning. Jag har kanske inte heller varit så sportig, men det kommer fler chanser till det också. Jag har faktiskt en överraskning på gång men det berättar jag om en annan dag.